Veckan direkt efter slutproduktion känns alltid lite som ett vakuum. Typ som när man sprungit allt vad man orkat i ett helt marathon och sedan när man kommer till mållinjen, kraschat, firat och känt sig övermäktig så ska man liksom börja om på nytt. Börja träna igen, för nya lopp, nya mål. Lite så känns det nu, som om jag liksom tar sats och väntar på att tävlingsinstinkten ska kicka in igen. För det gör den, ge mig bara en dag eller två att hämta andan så ska ni se att jag snart springer snabbare än förut och är mer kreativ än någonsin vad gäller nya idéer, nya fotograferingar, artiklar och projektledarskap.
Detta vakuum-liknande tillstånd är dock rätt skönt (om jag ska vara ärlig). För i detta tillstånd kan jag gå igenom mailen (som jag typ inte hunnit kika på de sista två veckorna), sortera i mappar, rensa på skrivbordet och göra mig redo för nystart. Organisera och komma i ordning – typ det bästa jag vet!
