Alltså, hur fina är inte dagarna nu? När juni bjuder på riktig högsommarvärmen och temperaturen ligger över 20 grader dygnet runt och när det är som varmast under dagen visar termometern nästan 30 grader och huden i nacken bakom allt hår blir alldeles fuktig. Och kvällarna, kvällarna som är så ljumma att man åker ut till havet för kvällsdopp. Hösommar – det finaste vi har!
När högsommaren dessutom infaller samtidigt som ett efterlängtat EM i fotboll ja då är det jackpott! Dessa dagar ser vi varenda match, dricker något kylt, äter popcorn, jordgubbar och vattenmelon. Och dessa dagar drar jag mig alltid till minnes när jag var liten. Då det var mästerskap i fotboll, sommar och jag och min syster följde med pappa till stan för att inhandla snacks till matcherna. Och sedan såg vi varenda match, oavsett vilka som spelade. Och när Sverige spelade hade vi matchtröjor eller målade ansikten. Mamma var alltid för nervös för att kunna se en hel match och vankade därför av och an i huset och städade medan hon lyssnade på sportkommentatorerna. Men vi andra: jag, min syster och pappa – vi satt som bänkade framför tv:n. Kunde sitta i exakt samma position under 90 minuter för att det gick bra för Sverige de första 5 minutrarna och då vågade jag inte byta position med rädsla för att det då skulle gå dåligt för laget. Skrockfullheten. Den sitter i än idag och jag märkte igår hur jag under den hela andra halvleken satt blickstilla under matchen mellan Sverige – Slovakien. 45 minuter utan att röra mig. Och Sverige vann. Kanske berodde det på hur jag satt positionerad i soffan, men troligtvis inte. Jag är ju smartare än så. Men dessa dagar alltså. Då nostalgi från barndom mixas med att carpe-diem-njuta av varje ögonblick jag får uppleva då njuter jag. Njuter på ett sätt som är på snudd till omöjligt men som skänker mig sådan lycka att jag inte kräver något mer i livet just nu än att bara få leva och uppleva.