Vi var ju ute på tur idag, jag och mamma. Efter diverse googlande på vandringsleder hemma hittade vi en led som var sådär lagom lång för en söndag och bestämde oss för att ta oss dit och vandra. Att vandra, alltså. Det var perfekt väder för det idag. Inte regn så att stigarna blev hala och leriga och inte heller gassande sol som kunde locka ut diverse ormar och läskigheter utan bara ljummen, stilla luft och grå moln. Så vi tog oss runt och förundrades över vacker natur som skiftade från täta skogar där luftfuktigheten var hög till öppna sommarängar fulla av blommor och betande får. Och mamma tyckte absolut att vi skulle plocka en sommarbukett och vi gick därför runt och plockade blommor medan vi vandrade och jag fick öva på mina kunskaper inom flora som mamma en gång lärt mig. Kunskaper som finns kvar och som jag en gång hoppas på att få överföra till nästa generation.
Men ja,
förutom blommor så sprang vi ju även på ett gäng livsglada får som gärna ville bli matade med rödklöver och poserade snällt framför kameran så fort den kom fram. Får alltså, de ser lite dumma ut men samtidigt kan jag inte låta bli att förälska mig i dem. Så vi stod kvar en lång stund, samlade mer blommor till buketten och plåtade får och njöt av sommardoft och vidsträckta ängar innan vi vandrade vidare in i skogen.
Jag älskar det där. Att upptäcka saker i eller i närheten av sin egna hemstad. Det kan vara ett nytt café, en mysig gata full av charmiga hus eller en vandringsled bland skog, sommarängar, hagar och ulliga får. Bara vetskapen om att det kan vänta något fantastiskt runt nästa krön är en känsla som är svår att slå.
Och efter vi hade vandrat klart bytte vi om och tog sedan den obligatoriska turen till havet och Snäckan. Så vi åt chokladboll och drack lattes och pratade om helgen medan vi njöt av varandras sällskap och mamma njöt lite extra av havsutsikten innan hon tog bilen hem igen till Skaraborgs slätter.
Nu? Nu ska jag skura golven i lägenheten och sedan kanske ta mig ut på en löprunda.
