Som säkert många av er vet har jag i över 7 års tid arbetat som chefredaktör för nordens största bröllopstidning (Bröllopsmagasinet). Det vanligaste missförståndet jag möter hos människor när jag berättar om mitt yrke är att de tror jag går på bröllop hela tiden. När jag berättar om min arbetstitel utbrister nämligen ungefär alla ”Åh, då får du gå på mängder av bröllop va?!”. Och alltså, nej, det får jag ju inte.

Visserligen så LÄSER jag om massa bröllop och allt som har med bröllop att göra. Jag skriver också om trender och är med och fotograferar senaste bröllopsmodet. Men att gå på massa bröllop? Nej. Mitt jobb består till 50% av redaktionellt och grafiskt arbete där jag skriver artiklar, producerar reportage, sätter samman layouten från en modeplåtning och jobbar grafiskt med annonser. Och de övriga 50% arbetar jag med projektledning.

Projektledning finns faktiskt närvarande i de flesta yrken. Som yngre tänkte jag på en ”projektledare” som någon som arbetade på en byggarbetsplats med orange hjälm och en pärm under armen. Men projektledare och projektledning finns överallt – inte minst i mitt dagliga arbete.

Som projektledare i min yrkesroll ser jag till att planera, genomföra och leverera ett magasin. Jag sitter och planerar för innehållet i magasinet, bestämmer vilka artiklar jag själv ska producera och vilka artiklar jag ska ta kontakt med frilansjournalister och beställa uppdrag från. Inför varje fotografering är jag även projektledare där jag bestämmer location, sätter samman ett team bestående av fotograf, MuA, stylist, modeller, florister och övriga medarbetare. Jag bokar flyg, hotell och sätter upp körschema för dagarna av fotografering. Jag är projektledare, helt enkelt.

Att vara en projektledare är ingenting man föds till. Visserligen kan de med starka ledaregenskaper ses som mer ”naturliga” ledare, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att de är bra på rollen. Som projektledare leder du inte bara ett projekt framåt, du arbetar även med andra människor och detta kräver kunskap och ibland även erfarenhet. Jag har fått lära mig genom åren genom att testa på. Prova, misslyckas, lyckas, lära sig och utvecklas framåt. En process som tar tid och hade jag fått möjligheten att göra det igen hade jag faktiskt önskat en kickstart i form av en utbildning. Ett företag som arbetar med utbildning är Canea och just nu erbjuder de en grym 3-dagars utbildning inom just projektledning. Så ska du ta dig an nya utmaningar i höst eller vill utvecklas i rollen som projektledare kan jag varmt rekommendera att läsa mer om utbildningen.

Redan för ca 1 års tid, när jag besökte magiska Villa Strömsfors fick jag tipset om en ny restaurang. Det var ägarna till Villan som hade detta som favorit- och stammishak och som verkligen rekommenderade det. Men så gick tiden, vintern (och restriktioner med covid-19) kom och restaurangbesöken blev liksom lite liggandes på is. Men så har jag blivit påmind om den varje gång jag läst en ny spännande recension i GP eller hört foodies vurma för stället. Så i veckan, när jag hade en efterlängtad middag inbokad med en kär vän, så visste jag att det självklara valet var att gå hit. Till BAR LA LUNE.

Det är en liten restaurang med få bord (så vill man vara säker på plats rekommenderas o boka bord några dagar i förväg). Och alltså, jag ÄLSKAR sådana ställen! Där fokus ligger på att skapa en ”hemma-hos” miljö i fransk anda där vinerna står i fokus och där maten fungerar som utmärkt komplement till drycken och samtalsämnena kring bordet.

Och jag och Linus är ju båda otroligt intresserade av viner så detta stället fick full pott! Vi bad servitrisen att överraska oss med ett vitt vin efter att vi nämnt några preferenser. Och vinet var verkligen fantastiskt (haha jag hann beställa in ett glas rött i väntan på Linus, men inte mig emot – jag fick ju fördel att prova både rött o vitt, så att säga). Och till vinet så åt vi smårätter som var så goda att till och med jag(!) glömde av att ta bild på dem – förutom två rätter som faktiskt fastnade på bild. Men alltså, smakerna! Herregud så gott! Jag log vid varje tugga och den där pajen med oliver eller spanska ansjovis på surdegsbröd fick verkligen mina smaklökar att dansa polka och jitterbugg samtidigt.

Det var så fantastiskt trevligt! Inte minst gjorde sällskapet såklart också att helhetsupplevelsen förhöjdes. Jag och Linus har ju känt varandra sedan vi var ca 3 år gamla så vi går ”Way back” så att säga. Och även om vi inte ses så ofta nuförtiden är det som om tiden stått still mellan varje gång och vi, likt ett tåg på räls, kommer in i hjulspåren direkt när vi ses. Sådant älskar man ju!

Så efter 2,5h var vår sittning slut – men samtalsämnena långt därifrån. Så vi fortsatte ett stenkast bort (på GRANO) med mer mat och vin och samtal och jag rullade inte hem förrän flera timmar efteråt. Lycklig över vänskap, god mat, god dryck och över att ha funnit en ny restaurang som seglar in på favoriterna. Ja, Bar la Lune – har ni möjlighet till ett besök så gör det! Fantastiskt ställe!

Fina ni, ni vet väl att jag och syrran har en podd tillsammans där vi checkar av läget och snackar 1 gång i veckan? Podden har ju haft lite semesteruppehåll, den också, men igår kom första avsnittet ut efter semestern. Så vill ni lyssna söker ni helt enkelt bara på poddens namn ”SNICKSNACK MED STORM” på exempelvis Spotify, Acast eller Apple Podcasts.

Tidigare i somras kom mamma med förslaget att vi skulle ha lite familjehäng i Borås. Jag & M tillsammans med mamma, Linn och barnen. Sagt och gjort. Stuga bokades på camping i äkta Familjen Svensson-anda och efter jobbet igår tog jag och M bilen till Borås där vi mötte upp detta soliga gäng på campingen.

Eftermiddagen spenderade vi med att busa med (och springa efter busiga) barn tills vi var helt slut. Vi förundrades också över camping-stilen och hur fördomen kring vilka som spenderar en sommar på svensk camping faktiskt stämmer. Underhållning på hög nivå!

När vi fått barnen att somna (toksent, de var alldeles uppspelta såklart) så högg vi in på maten jag fixat. Det stor italienskt på schemat och vi inledde med chark och rödvin för att sedan sleva i oss världens godaste fänkål- och citronpasta. Mums! Därefter smög vi in i stugan och snarkade ikapp med barnen.

Och idag? Idag väcktes vi va nyfikna barn lagom till soluppgång (haha kämpa!) och efter frukost och bus utanför stugan åkte vi bort till Borås Djurpark där vi skulle spendera några timmar.

Och barnen tyckte det var high-life och var storögda prick hela tiden! Det var själv flera år sedan jag var på Borås djurpark och även om jag är lite tudelad till just fenomenet djurparker med instängda djur (speciellt efter att ha varit i Tanzania och sett dem leva fritt…) så var det ändå en härlig upplevelse!

Vi spatserade runt i parken, beundrade alla djur, åt medhavd lunch och jag lärde Tage allt jag kan om djuren (Ines är än så länge för liten och tycker det är minst lika kul att plocka stenar på marken som att se på lejon). Efter många timmar i parken spatserade vi sedan ut. Pussade familjen och sa ”på återseende” innan vi brummade hem till Göteborg igen. Fyllda av värme och kärlek efter 24h med familjen ♥