Kikar in till er lite snabbt medan lunchrasten fortfarande rullar och jag för närvarande har 15 minuter av ganska lugn och ro. Vi går ju mot deadline på tidningen och även om perioden i januari/februari minst sagt är hektiskt så är det något i mig som triggas igång som aldrig förr. Att arbeta mot deadlines är liksom min grej och så länge man är inställd på övertid och högt tempo så älskar jag det. Dessutom tillhör det jag får göra just nu mina absoluta favoritsysslor: vara kreativ, skriva artiklar, jobba mot klockan och inspireras av vackra bilder och typsnitt. Nackdelen? Ja det skulle väl vara att man inte har möjlighet att fokusera på så mycket annat än just jobbet och hur vädret ser ut utanför kontorsfönstret.

 
 

Så,

jag konstaterar att snön smält bort och ersatts av plusgrader och solsken. Att kaffet är starkt och gott och att jobbet rullar på enligt schemat.

 
 

Hoppas ni också har det bra ♥

 
 

 
 

 

 

 
 

 
 

Alltså, jag är så himla, himla stolt. Igår klarade jag att genomföra min allra första modevisning. 72 st bröllopsklänningar, 13 stycken kostymer, 11 modeller och 2 stycken visningar á 40 minuter inför flera hundra blivande brudpar.

 

Jag ska inte ljuga och säga att det var en dans på rosor: det var det inte. Ett hemskt väglag på vägen upp till Oslo på morgonen gjorde att vi blev något sena upp till mässan och väl på plats skulle vi hinna med en genomgång, prova alla klänningar en gång till och fixa hår/makup. Och när både assistenterna från brudbutikerna som skulle hjälpa till att klä modellerna och när frisörerna ville lägga cirka 3 timmar vardera på deras arbete fick jag bestämt sätta ner foten flera gånger och visa vem som bestämmer. Vissa gånger fick jag till och med handgripligen ”hämta” modellerna och ta av dem kläderna för att trä på klänningen som skulle nålas in.

 

Men, i slutändan? Det blev så himla bra! Första visningen var lite skakig men efter en genomgång med modellerna efteråt satte vi andra visningen så jäkla bra! Och jag stod framför scenen och skötte musiken, ljudet och såg till att skärmarna bakom scenen visade rätt märke på rätt klänning. Och så beundrade jag hur himla duktiga alla var. Hur de verkligen gjorde sitt yttersta och genomförde en andra visning i världsklass.

 
 

Så ja, jag kan nu stolt titulera mig som projektledare för en modevisning och det känns så fruktansvärt bra.

 
 

 
 

 
 

 
 

Herrejösses, idag gick jag upp aningens tidigare än vad både min kropp och knopp önskade. Men om några få minuter ska jag möta upp de andra i stan och plocka upp de fantastiska modellerna som ska gå visningen och då gäller det att ha piggnat till. Sedan kör vi upp till Oslo och väl framme räknar jag med ett tempo i ultraspeed. Förhoppningsvis när bilen rullar hemåt senare ikväll känner jag mig nöjd med dagen. Stolt över min insats och efter att ha gjort ett hejdundrandes välgjort arbete.

 

Men först; mässjobb i Oslo och premiär för min allra första modevisning. Wish me luck!