Veckan som gått.

Uncategorized

Hej hej hallå fredag! Snart är det dags för helg och timmar att spendera tillsammans med min lilla familj – känns så sjukt att säga så men ändå stort; tänk att jag har en alldeles egen liten familj nu ♥ Men innan Marius kommer hem från jobb och träning så tänker jag att vi tar en liten tillbakablick på veckan som gått.

Förra veckan avslutades med en semla från Brödfabriken i Jonsered. Vi låg ju inne på BB på fettisdagen så att äta semla har liksom inte riktigt hunnits med, men förra helgen körde Brödfabriken sista racet med semlor och vi beställde givetvis två stycken. Galet goda!

Sedan kom måndagen och jag och lille Gillis var hemma själva på dagarna. Mestadels spenderade vi tiden såhär; jag sittandes i soffan med honom på mig; antingen ätandes eller sovandes. Mammas lilla älskling!

Söndag, måndag och tisdag kväll var dock oerhört jobbiga. Gillis verkade ha helt sjukt ont i magen och framförallt då på kvällstid. Hans mage knorrade och lät väldigt mycket, han spände hela kroppen, liksom ”krystade” och så klöste han och rev med armar och händer medan han fullkomligen panik-skrek. Visst att han har skrikit innan, men detta var något helt nytt. Det kändes verkligen som om han hade panik av smärta. Och alltså herregud vad hjärtskärande! Aldrig känt mig så hjälplös i hela mitt liv och vi gjorde allt vi ”visste” för att hjälpa honom. Vaggade, bar nära hud-mot-hud, masserade mage, testade olika positioner att ligga i, cyklade med benen etc. Det kändes verkligen som om han hade SÅ mycket gaser som ville ut, men som han inte fick ut.

Så jag rådfrågade på Instagram (och BVC) och på onsdagen köpte vi pysventil till honom samt så lade jag om min kost. Jag äter ju väldigt mycket vegetariskt och i vår kost så ingår det ju mycket bönor, linser, kål och lök; allt sådant som givetvis ger upphov till gaser. Så från och med onsdagen kör jag enbart ”snällkost” och äter sådant som är snällt mot magen. Också dragit ned på produkter som innehåller mjölkprotein. Inte säkert att han är allergisk mot det, men tänker att det inte skadar att testa.

Och nu i skrivande stund (fredag) så känns hans mage SÅ mycket bättre, inte 100% bra men oerhört mycket bättre och han skriker inte alls på samma sätt. Vi har också valt att göra ett kortare uppehåll av hans d-vitamin droppar i 3 dagar då många spädbarn får problem med magen av dem. Ska börja med dem igen imorgon och får han tillbaka smärtan i magen vet vi ju att dropparna är en bov i dramat och ska byta ut dessa vi fått av BVC mot några andra.

En kväll denna vecka badade vi vår älskling (som denna gång verkade gilla det, premiär-badet var en mindre succé, haha) och efteråt fick han ny pyjamas (present av hans mormor) och han var så söt att man gick av på mitten!

I övrigt? Var på besök hos BVC i tisdags för att mäta och väga honom och han växer så det knakar – så skönt! Dock tyckte de han fortfarande var lite gul i ögonvitorna så de bokade in oss på ett läkarbesök på torsdag morgon för provtagning och undersökning av läkare. Och sköterskorna hade lite svårt med provtagningen och fick sticka honom med nålen i handen 4(!) gånger innan de hittade rätt. Och alltså FY FAN vad ont det gjorde i mamma-hjärtat för Gillis skrek så han blev alldeles lila i ansiktet av smärta när de upprepade gånger stack honom och ”letade runt” med nålen under huden på hans hand. Fy, fy fan!

Dock är jag såklart tacksam över provtagningen (när de väl lyckades) och även läkarundersökningen där de kände och klämde på honom för att undersöka levern med mera. Alltid skönt när man får fin hjälp av vården. Fick även svar på blodproverna under eftermiddagen där och allt såg bra ut – skönt! Men alltså att se sitt barn ha ont är fan det värsta jag upplevt och jag känner verkligen sådan sorg och medlidande till alla barn som är sjuka och deras föräldrar, fy fasen ♥

Något som ändå varit positivt med denna vecka, som ändå kantats av ganska mycket oro, är solen och vädret. Halloj våren! Promenaderna med Gillis denna vecka har varit LJUVLIGA och solen har verkligen värmt. Älskar! Nu hoppas vi på sol även i helgen och en helg med mindre oro och mer avkoppling.

Livet som förälder.

Uncategorized

Hej hej hallå! Passar på att kika in här och göra en snabb uppdatering medan Gillis sover sin ”eftermiddags-nap”. Han är ju fortfarande för liten för att ha några rutiner, men något som jag gör på dagarna nu när jag är själv och Marius återgått till jobbet är att ta en lunchpromenad med Gillis i vagnen och då somnar han alltid. Och om jag har ”tur” så fortsätter han sova 1-2 timmar även när vi kommit in igen. Inte alltid han gör det, men när det väl lyckas så är det faktiskt ganska skönt. Visst får man säga så? För dessa 1-2 timmar är nämligen den enda stunden på dagen (och natten) då jag inte har honom konstant PÅ mig. Vår lille pojk gillar nämligen inte alls att ligga själv utan vill helst ligga på någon av oss (gärna mig) dygnet runt. Vi har köpt en bärsjal som vi använder, men den är inte alltid populär, så oftast blir jag fast i soffan med vår lille pojk liggandes i famnen på mig och då hinner man inte med så mycket på dagarna.

Och även om jag verkligen inte har några ambitioner med att ”hinna med” något på dagarna så är det ändå skönt för psyke (och min stackars rygg) att få händerna fria någon timme om dygnet. Då passar jag på att äta lunch i lugn och ro, kanske göra en kopp kaffe och plocka lite här hemma. Eller så ligger jag på spikmattan för ryggen. Jag märker verkligen hur kroppen blivit ”svag” efter graviditeten och dessa (snart) 3 veckor som mamma. Även om jag tränade och var aktiv under hela graviditeten har jag inte tränat styrka sedan årsskiftet och det märks på min rygg. Längtar tills jag kan börja med lite lättare styrketräning och träna upp musklerna så jag får mindre ont.

Hur som helst – nu verkar Gillis vakna här bredvid mig och det är nog dags att ge den lille lite mat. Haha han ÄLSKAR verkligen att äta vår lille pojk ♥ Ikväll hoppas jag på att han kan vara lite i bärsjalen så jag och Marius kan göra en trevlig fredagsmiddag och mysa alla 3.

Hoppas du har en fin fredag – vad du än har för dig.

Min förlossningsberättelse.

Uncategorized

Måndagen den 12:e februari kl. 06.00 var vi inbokade på Borås Sjukhus för vårt planerade kejsarsnitt. En sådan surrealistisk känsla att ha ett datum OCH klockslag på när vi skulle få träffa vår bebis för allra första gången. Hade under helgen varit full aktivitet inne i magen så ett tag trodde jag förlossningen skulle starta av sig själv innan vårt planerade snitt, men bebis höll sig inne i magen och den 12:e februari ställde vi klockan på 04.00 och klev upp i ottan. Denna bild tog jag på morgonen och det är den sista bilden på magen jag har. Så märklig känsla. Vid denna tidpunkt åt Marius frukost (jag fastade inför operationen) och efter att jag duschat enligt ordination av läkare så packade vi in vår BB-väska i bilen och åkte mot Borås Sjukhus.

På vägen in lyssnade vi på musik vi gillade och försökte slappna av så mycket som möjligt. Här var man ju helt klart nervös. Dels för att vi inte visste med 100% säkerhet att det skulle bli snitt idag – OM bebis vänt sig i magen och fixerat sig med huvudet nedåt gör de inget snitt utan man blir hemskickad för att invänta att förlossningen startar av sig själv. Och dels var vi såklart nervösa inför att få möta vår bebis och huruvida allt skulle gå bra. Skulle operationen gå som den ska? Skulle vårt barn vara friskt? …många sådana tankar, men vi försökte slappna av och njuta av bilfärden och peppa varandra.

Väl framme på sjukhuset så tog två barnmorskor hand om mig direkt och vi fick ett tillfälligt rum. Här gjorde de ett snabbt ultraljud för att se så bebis fortfarande låg i säte – vilket den gjorde – så operation skulle bli av. Yes! De lyssnade även på bebis hjärtljud och sedan satte de två stycken infarter på mig (en för dropp och en för något annat som jag inte minns, hehe). Och så satte de även in kateter (DET var inte skönt kan jag tala om) och sedan fick vi vänta i ungefär 1 timme innan de kom och hämtade oss och rullade in oss i operationssalen. Här hade jag också bytt om till min ”sjukhus-dress” och Marius hade fått operationskläder, mycket stilig – haha!

Inne i operationssalen väntade drygt 10st läkare/barnmorskor/sjuksköterskor på oss. Ett helt team som var där bara för oss och bebis – så himla fint och tryggt! Alla var väldigt positiva, peppande och det var en lättsam stämning i salen vilket var väldigt skönt då både jag och Marius var nervösa. Men de var SÅ himla professionella och pedagogiska och berättade kring varje steg och jag kände mig oerhört trygg hela tiden och hade verkligen VÄRLDENS FINASTE upplevelse av kejsarsnittet. Tänker att jag inte ska bli långrandig kring alla steg i själva operationen utan kortfattat så fick jag ryggbedövning som tog direkt och efter diverse andra förberedelser kom två kvinnliga läkare (hjältar!) in i rummet, satte upp ett avgränsande skynke mellan oss och magen och sedan satte de igång med snittet.

Och kl. 08.27 plockade de ut en bebis med rumpan först och bara sekunder efter hörde vi det GULLIGASTE av skrik från andra sidan skynket. Och då fullkomligen brast det för både mig och Marius och vi grät med våra huvuden mot varandra av lättnad, lycka och en sådan intensiv kärlek att ord inte kan beskriva det. Varje gång jag tänker tillbaka på det ögonblicket blir jag alldeles tjock i halsen och ögonen tårar sig – det var verkligen det finaste ögonblicket jag upplevt i hela mitt liv.

De lade sedan bebis på en brits och rullade fram till oss så vi fick se krabaten för första gången och även nu såg vi var det var för kön; en liten pojke. Och tårarna fortsatte rinna på oss, Marius klippte navelsträngen och sedan lade de bebis runt min hals för anknytning. Och det lilla pyret låg och gnydde runt min hals medan tårarna rann och på andra sidan skynket plockade de ut moderkaka, rengjorde och sedan sydde ihop mig. Alltså förstå HUR häftig kroppen är och hur DUKTIGA läkarna är. Jag är helt tagen av upplevelsen – verkligen magisk varje sekund.

”Efterarbetet” tog totalt sett ca 40 minuter och sedan rullades vi ut ur salen och fick ligga 2 timmar på post-operativa avdelningen under bevakning och invänta att ryggbedövningen skulle släppa och jag skulle få tillbaka känsel och rörlighet i fötter, ben och rumpa. Sjuksköterskor kontrollerade här hela tiden mina värden så att jag mådde bra och de vägde och mätte även bebis vid denna tidpunkt. 3450g och 49cm liten pojk som var helt perfekt ♥ När två timmar sedan passerat och jag fått smärtstillande och bedövningen börjat släppa fick vi sedan bli transporterade upp till BB-avdelningen och vårt rum.

Väl på vårt rum så möttes vi av en barnmorska som kom med ”Grattis-brickan” och denna var SÅ efterlängtad. Nu var klockan omkring 13.00 och jag hade ju varken ätit eller druckit något sedan kl. 20.00 kvällen innan och dessutom genomgått en stor buk-operation och känslomässig berg-och-dal-bana så vid denna tidpunkt var mitt blodsocker nere på noll och jag kände mig nästan svimfärdig. Så dessa smörgåsar och äppeljuice var verkligen himmelriket. Och att äta detta och samtidigt titta ner på sin alldeles egna son som låg på mitt bröst, alldeles varm, gosig och med så mycket lent hår på huvudet och doftade så gott var en otrolig upplevelse.

Tänk att den 12/2 kl. 08.27 kom du tillvärlden och gjorde oss till föräldrar. Den finaste dagen i mitt liv ♥

Välkommen till världen, Gillis ♥

Uncategorized

Den 12:e februari kl. 08.27 kom du till världen och jag blev mamma ♥

Hej hej hallå på er från bebisbubblan! 2 veckor har passerat sedan vi åkte in till förlossningen tidigt, tidigt den 12:e februari för vårt planerade kejsarsnitt. 2 veckor har alltså gått där hela min värld har vänts upp-och-ner på det mest omtumlande och fantastiska sätt man kan tänka sig. Jag är mamma, herregud så stort! Tänker att ni kanske vill höra kring förlossningsberättelsen? Tänker i så fall att jag tar det i ett eget inlägg inom kort. Just nu sover min älskade pojk men jag tror han vaknar snart och då finns ingen tid att fortsätta skriva här; haha lille Gillis (ja, så heter han) vill bestämt ligga PÅ mamma 24/7 så det är en utmaning att hinna med något på dagarna nu när Marius återgått till jobbet och jag roddar denna lilla kille själv på dagarna. Men jag lovar att titta in här snart igen med en uppdatering kring förlossningen/kejsarsnittet och livet som nybliven mamma. Hoppas ni vill följa med på denna resa ♥

Rekommenderade inlägg

Att ha gått på föräldraledighet.

Uncategorized

Passade på att föreviga kulan i studio runt v.35.

Hej på er! Nu var det visst ett tag sedan jag kikade in här hos er, tiden flyger verkligen förbi! Och på tal om det så gick jag på föräldraledighet(!) i fredags. För att göra en lång historia kort så är alltså BF den 12:e februari med ett planerat kejsarsnitt. Upptäckte ju för ca 2 veckor sedan att bebis ligger i säte så blev inbokad på vändningsförsök för att försöka vända ’hen’ tillrätta. Men någon där inne var otroligt envis och ville absolut inte vända på sig, hehe. Så nu är det alltså planerat kejsarsnitt om allt går som det ska. Varit lite blandade känslor kring det, men nu tycker jag beslutet känns toppen och hoppas allt går som planerat.

Och jag gick ju alltså hem från jobbet i fredags för att få lite drygt 1 vecka på mig att vila och förbereda mig (hur man nu gör det?) på bebis ankomst. Och jag måste säga att denna tid är väldigt märklig. För det första så nojjar jag mig för att jag inte känner så mycket fosterrörelser som man kanske ”borde” göra. Det har varit liksom genomgående för de sista veckorna och min mest googlade mening de sista 2 månaderna är typ något i stil med ”minskade fosterrörelser” och jag har varit inne på förlossningen 2 gånger och gjort extrakoll med CTG. Men allt har sett bra ut (puh) och även om jag försöker att inte oroa mig även nu så är det svårt, såklart. Antar att det är kontrollbehovet som spökar hos mig som förstföderska… Men jag har ett inbokat möte på BVC imorgon för o lyssna på hjärtljud och håller tummarna för att allt ser bra ut ♥

Men som sagt vad; märklig tid denna vecka. Försöker ”njuta” av att bara vara ledig samtidigt som jag är lite orolig och det hela tiden bara känns som man räknar ner dagarna och väntar till den 12:e. Mest bara för att jag vill veta att allt gått bra, att bebis mår bra, är frisk och att allt går som det ska. Kontrollbehovet alltså; kunde man kanske ha fått lite mindre av det?

Men hur som helst; jag sysselsätter mig på dagarna med att fylla frysen med matlådor, bakar bröd, bakar bullar, tar promenader och läser bok. Imorgon går jag in i v.40 och det känns helt sjukt. Som om jag varit gravid ett helt liv och samtidigt bara i några veckor. Tiden alltså; är den inte märklig?