Januaridoppet.

Alltså… H-E-R-R-E-G-U-D. Då januari månad lider mot sitt slut och vi ännu inte hunnit med att ta månadens dopp var det alltså dags idag. Så jag, Linn och mamma gjorde oss mentalt redo och åkte iväg till grannstaden Hjo för att ta januaridoppet.

Och alltså, hahaha. Alla andra gånger vi badat har det liksom varit med skräckblandad förtjusning och oavsett hur kallt det varit har det alltid varit en härlig kick av endorfiner som fyllt en efteråt. Men idag? Idag var det mest bara skräck. På land var det 4 minusgrader och det blåste isande vindar. Och i Vättern? I Vättern var det 1(!) grad. Och när man stod på bryggan och klädde av sig till bikini skakade hela kroppen. När man sedan klättrade den isbelagda metallstegen ned tappade man känseln på ca 2 sekunder och på lika kort tid hade både händer och fötter frusit såpass mycket att det värkte i hela kroppen. Själva doppet var därför inte jättefarlig (man kände knappt hur kallt det var) men efteråt, när man skulle ta på sig. Haha hela kroppen skakade som om man hade spasmer och fötter och händer gjorde så fruktansvärt ont. Tog kanske 20 minuter iförd dunjacka, fleecebyxor, sockar, mässa och vantar innan känseln kom tillbaka.

Så ja, januaridoppet var styggt. Men så jäkla stolt över oss tre som tog oss igenom det. Nu hoppas jag det blir lite varmare i februari.