Ja, hörni… det har ju varit några deppiga dagar i samband med Covid-19 för mig, vilket ni säkert har förstått. Men nu? Nu börjar jag ändå se lite ljusglimtar i tunneln! Jag upplever att mitt doftsinne är till 50% tillbaka (gud så lättad jag är över det) och jag klarar också att gå en kortare promenad utan att stanna var 20:e meter för att hämta andan. Så himla tacksam att det går åt rätt håll ♥

Något annat jag är tacksam för är också att vi går mot ljusare tider rent årstidsmässigt. Märker ni också av ljuset? Jag blir alldeles lycklig av att det nu kan vara ljust ute klockan 17.00. Helt otroligt vad det gör för människan, ljuset. Och med ljuset kommer också tankar på vår och bara ben och säsongen för klänningar! Jag var uppe på kontoret i tisdags denna vecka och plåtade lite och provade då lite nykomlingar från Ellos. Bland annat dessa 4 klänningar ni ser på bild. Blev kär i allihop och ser verkligen fram emot tiden då vi kan kasta undan byxor och strumpbyxor och jag kan leva mitt bästa liv i klänning ♥

 

Bild från långpromenad igår, tacksam över att kunna ta promenader, även om det inte går fort, haha.

 

Alltså, låt oss bara börja med att säga att jag är inte så bra på det där med att vara sjuk. Ni vet, det finns ju människor som nästan tycker det är lite mysigt att vara förkyld. Såklart tycker de inte att det är roligt, men ni vet – de liksom njuter av att få bara vara hemma, ligga på soffan och göra ingenting. Sådana människor kan läsa 3 böcker i streck, plöja en hel serie på Netflix från morgon till kväll eller ta långa bad och fundera över livet.

Jag? Jag får panik. Jag är liksom inte så bra på att göra ingenting och jag tappar lätt mig själv om jag inte kan prestera, planera för nya aktiviteter eller känna att jag GÖR någonting. Absolut något jag tagit upp med min terapeut, ni vet: det där med att jämställa sig med sina prestationer. Jag vet ju att det på något sätt är nyttigt för mig att bara landa och göra minsta möjliga. Men oj så jag vantrivs.

 

 

Är det någon gång jag går in i en nedstämd sinnesstämning så är det just vid sådana tillfällen som dessa. Jag hade ju liksom hoppats (såhär 10 dagar efter påvisat positivt Covid-19-test) att jag skulle vara tillbaka på banan igen. Men nej. Jag hostar fortfarande väldigt mycket och Corona i kombination med min astma gör ju det hela lite knepigare. Jag kan liksom gå ut på en promenad, men en väldigt lugn sådan. För om jag ökar tempot minsta lilla eller går i en uppförsbacke får jag stoppa flera gånger för jag får nästan andnöd. Och för mig som trivs med att vara aktiv är det ju såklart väldigt påfrestande.

För att inte tala om det faktum att jag för 5 dagar sedan i stort sett totalt (skulle säga till 85%) har tappat all doft och smak. Och för mig som lever för mat och dryck är ju detta som ni säkert förstår fullständigt deprimerande. Vanligtvis kan en ganska alldaglig dag piggas upp av tanken på den där koppen kaffe, att jag ska göra något gott till middag eller bara planera helgens festmåltider. Men nu när jag inte känner någon smak? Ja, då känns allt så fruktansvärt meningslöst.

Att jag dessutom igår hade inbokat en vinprovning (fick detta i julklapp) gjorde mig också väldigt ledsen. Vem vill liksom gå på en vinprovning när man inte känner någon doft eller smak?! Som ”tur” var lyckades vi sälja våra biljetter till några andra som stod på kö och även om det var en liten tröst så är det ju fortfarande väldigt tråkigt. Såg fram emot vinprovningen och framförallt så förlorar jag mig själv när jag inte kan se fram emot eller njuta av mat. Vem är jag då? liksom.

 

 

Så ja, jag är inte så bra på att vara sjuk. Och även om livet de senaste 2 veckorna ENBART har bestått av att jag befunnit mig i lägenheten, jobbat hemifrån och tagit enstaka promenader där jag egentligen haft ALL TID I VÄRLDEN åt att blogga eller uppdatera mina sociala kanaler så har inte lusten funnits där. Och utan lust kan jag tydligen inte göra något. Jag är inne i en negativ spiral och hoppas att varje ny dag som jag vaknar så ska lungorna vara på topp eller doftsinnet tillbaka. Är fruktansvärt dålig på att låta saker och ting ta sin tid och vill bara bli bra NU. Vet att jag borde tänka positivt i detta, det kunde ju vara SÅ mycket värre och jag är tacksam såklart över att jag är såpass pigg. Men ni vet, jag behöver öva på detta. För just nu känns allt bara så sjukt deppigt.

 

 

Japp, som väntat så var det ju bara en tidsfråga innan jag också skulle få det berömda C:et och i torsdags morgon när jag testade mig så visade testet positivt. Så japp, Corona alltså. Känns dock som ungefär 50% av alla jag känner har eller har haft viruset de senaste dagarna så det kom väl inte som en chock kanske (speciellt inte när M blev sjuk i början på veckan).

Så japp, vi är två covid-smittade här hemma som lunkar runt. Symptomen har varierat lite, men värst för mig (som väntat med min astma?) är såklart luftrören. Inte jobbigt och andas på något sätt, men jag hostar konstant, luftrören känns snustorra och stämbanden likaså. Jag låter därför som en KOL-sjuk 80-åring här hemma där jag är fruktansvärt hes och hostar konstant. Men det är OK, enda jobbiga är nätterna då jag knappt kan sova för att ligga ner gör det tusen gånger värre.

MEN, jag ska inte klaga. Det kunde ju absolut varit värre, det kunde det. Har ju kunnat arbeta (hemifrån) hela veckan och alla dagar (utom i torsdags) så har jag orkat mig ut på lite kortare promenader. Väldigt skönt att få röra på sig lite och andas frisk luft. Idag gick vi till exempel till en liten glänta och satt på en parkbänk i en timme. Otroligt skönt att få lite solsken på ansiktet och fylla covid-astma-lungorna med friskt luft.

Men nu blir det inomhus-häng igen. Jag passar på att nyttja karantän-tiden åt att göra affirmationer inför framtiden och även välja foton som jag ska framkalla. Man får ju liksom passa på att göra sådant man annars inte hinner med, tänker jag.

Hoppas ni mår bra och att ni håller er friska. Puss!

 

Åh, tänk att det är semmel-tider nu? Magiskt tycker jag att det är och i helgen som passerade ägnade vi en liten del av tiden åt min största hobby: att gå på stan och fika. Och då det kryllar av semlor hos konditorierna nu så föll valet självklart på en sådan.

 

 

Vi fikade på bästa Brogyllen här i stan (älskar det stället) och denna semla med vaniljkräm var vansinnigt god. Jag är ju allergisk mot mandel så väljer alltid vaniljkräm och tycker faktiskt dessa traditionella semlor är de godaste (finns ju annars mycket varianter just nu på semlan, men för mig kör jag klassiskt då jag älskar själva vetebullen som semlan består av).

 

 

Jaja, utöver njutning på konditori strosade vi även lite på stan och jag köpte lördagsblommor och kände mig snygg i min nya stickade, randiga tröja.

 

Den här veckan består i övrigt av jobb hemifrån och promenader i vårsolen (vädret igår var ju MAGISKT!). Min kille testade positivt för covid-19 igår och har legat med feber och värk här hemma. Och jag? Jag är väl i någon form av familjekarantän just nu och det känns lite som en tickande bomb, haha frågan är ju liksom inte OM utan NÄR jag blir smittad. Jaja, that’s life! Än så länge känner jag mig frisk, men tar såklart det säkra före det osäkra och kör lite isolering med hemmakontor och ensam-promenader i friska luften.

Hoppas ni mår bra ♥

 

 

Hej hej hallå på er denna soliga fredag! Gick en 15 minuters snabb lunchpromenad idag och herregud vilka vårkänslor jag fick, magiskt!

Ska alldeles strax studsa in på ett möte på jobbet men tänkte mest bara kika in och säga hej och önska glad fredag! Dagen till ära bär jag min nya kavaj som jag blir så glad av. Köpte den i en nyfunnen favoritbutik (you had me att hello) här i Göteborg och jag älskar den! Trodde aldrig jag skulle bli en tjej som hade chockrosa som favoritfärg, men jag tror nog den kulören har seglat upp på topplistan. Fint denna årstid då vi behöver piggas upp av lite färg och ännu finare på sommaren när huden är lite solkysst.

Nåväl. Nu: möte! Sedan en eftermiddagspromenad, fredagsdrink och hemgjord pizza ikväll. Det blir fint det. Puss!