Och så blev det söndag kväll.

Efter ett par timmar hemma hos pappa med eftermiddagssol, gräddtårta, kaffe och tillsammanstid med familj och släkt var det dags för mig att ta bilen tillbaka. Tillbaka till västkusten.

Och på vägen hem fick jag kisa med ögonen i motljus och fick se solen gå ner och färga himlen alldeles orange och lagom tills det blev mörkt satte jag nycklarna i dörren och var hemma. Hemma i lägenheten där golvplankorna knarrar och där det doftar hemma, på något sätt. En doft som inte kan översättas i ord men som värmer i hjärtat varje gång jag öppnar dörren.

Imorgon är det måndag igen. Redan, tycker tiden går alldeles för fort ibland fredag-lördag-söndag, men det är även då jag påminns om att tiden går fort när man har roligt och den här helgen har verkligen varit kalasbra. Hoppas ni också haft en sådan helg.

Idag vaknade vi tidigt trots att vi kom hem långt efter att klockan slagit midnatt igår. Firandet? Ja, det var outstanding med många härliga människor, tapas och vin, bästa vännen och väldigt mycket skratt. Kunde inte tänka mig något bättre sätt att spendera lördagskvällen på, faktiskt. Och efter en tidig frukost idag följde jag med mamma upp till berget och vi avverkade några kilometer och årets första löprunda. Sedan har jag suttit på en solvarm altan som doftat utav olivträd och nytvätta och läst modemagasin och samtalat med mamma som planterat penséer i stora krukor och planerat veckan.

Nu? Nu ska jag alldeles strax ta bilen mot pappa där det väntar ett försenat grattis-pappa-på-födelsedagen-kalas med tårta och kaffe.

Bilder tagna från Pinterest, Honeypieliving, HeltEnkelt

Herregud vad det kliar i mina inrednings-/DIY-/renoveringsfingrar nu!

Det är liksom främst köket jag tänker på, det har (bortsett från matbord och fyra stolar) varit ganska fattigt på inredning ända sedan jag flyttade in. Jag har liksom inte varit helt hundra på hur jag vill ha det och därför väntat och låtit känslan växa fram.

Och nu tror jag mig ha ett humm om hur jag vill att det ska se ut. Jag vill liksom få in vardagsrumskänslan i köket. Är ni med mig? Tänk er att väggarna pryds med vackra föremål, tavlor och sådant som gör själen lycklig att titta på snarare än sådant som är bra att ha i köket. Ja, någonstans där vill jag landa. Och förra helgen påbörjade jag ett projekt som gav mig ryggont för en veckas tid och jag har mer eller mindre gått runt som en ostbåge på kontoret denna vecka. Och det roliga är att jag inte ens vet om det är möjligt att slutföra projektet. Men jag anser att testar man inte, ja då vet man inte. Så jag väntar på att ryggen har rätat ut sig och håller alla tummar och tår jag kan för att projektet går att slutföra.

Regissörsstolen ovan hittade jag på en loppis för någon vecka sedan. Då tyckte jag prislappen var något för hög. Idag? då ångrar jag att jag inte köpte den.

Tankarna kring inredningen cirkulerar runt femtio nyanser av brunt och terrakotta och turkos. Ruffa ytor och naturmaterial och med inslag av både afrikansk och marockans design. Ungefär så. Låter det rörigt? Ja, det är det också i mitt huvud. Men jag tror att slutresultatet blir himlans bra.

Och om inte så är det bara att börja om från början. För det roliga med förvandling är inte själva resultatet utan resan dit.